När allt började kännas som att det skulle lösa sig, att jag skulle få börja må bra så förstör jag det. Att behöva släppa dig och låta dig gå kommer nog vara det allra svåraste och jobbigaste jag gjort i mitt liv. Du har varit mitt lilla ljus i mörkret, min färgklutt i allt mitt gråa. Men det är själviskt av mig att låta dig stanna hos mig när jag får dig att må så här. Att jag gång på gång behandlar dig dåligt. Du är den absolut finaste personen jag träffat på och du gjorde mig lyckligare än vad jag någonsin vågat hoppas på. Det gör så ont i mig att jag skakar när jag skriver det här men vi vet nog båda att du aldrig kommer att bli riktigt lycklig med mig. Jag älskar dig så otroligt jävla freakin obeskrivligt mycket och just därför måste jag göra så här, jag klarar inte av att såra dig mer. Vi har klarat oss ihop för att vi önskat att kärlek övervinner allt, och det har den gjort. Men hur mycket ska vår fina kärlek behöva ta? Hur mycket ska du få behöva ta? Jag kommer att ångra mig och skrika sönder mig av ångesten utan dig men jag älskar dig fan alldeles för mycket för att kunna låta dig va med någon som mig. Du är för underbar och fin för mig. Jag hoppas att jag inte förstört dig helt och inte förstört din blick på tjejer för alla är inte som jag. Du förtjänar endast det bästa i världen, men baby det är inte jag. Jag kan inte ge dig det. Jag kan inte göra någon annan lycklig om jag inte själv är det. Du ska bara veta att tiden med dig har varit den allra vackraste och finaste tiden i mitt liv. Jag älskar dig för alltid, vad som än händer och vad du än tror. Tack för att du gjorde mig så hel som jag faktiskt har blivit. Jag kommer aldrig glömma dig ❤
0
Hetabananer duvet 